Tårarna bränner som eld i ögonvrån, men dom vågar sig inte ut. Jag går runt som ett vandrande spöke för det mesta, men vissa dagar är jag på toppen humör.. Om man ser mig utifrån.
På insidan är det tomt, det har gått till den gränsen att jag inte vill eller orkar känna längre. Jag behöver komma bort, jag orkar inte längre stänga av. Jag behöver få släppa ut alla känslor någon gång, men när är den rätta stunden?
Jag behöver en famn att få vila mig i och ett par riktiga kramar. Jag behöver få känna mig hel igen.
4 kommentarer:
Du ska inte behöva bekymra dig om att det ska vara rätt tillfälle.
Man ska få möjlighet att bara vara, eller att få reagera!
KRam på dig!
och ang, skorna, jag har ett par, men de är inte egntligen för vinter.
Kände bara att det var så drygt när det fanns massor för killarna, men inte för mig...
Det finns inte någon fel tid att gråta känslor är som sanningen den vill ut, vara fri.
försök inte tvinga dig att inte gråta. att gråta är själens ventil, om man inte gråter så dör man.
åk över till en kompis och spela kort, ring till någon som man inte har prata med på länge. Träna hårt lyssna på musik och lyla med, skrik och härga runt...ta massa plats i det förbannade media bruset.
VAR UNDERBAR
Kram på dig.....
Förresten, du är inte på Arlanda och piffar till våra hissar där???
Kram
Jag håller med att bara få släppa ut dem utan att behöva tänka, så ska det vara.
Hoppas du hittar din famn. Det är du värd :))
Kram via cyber i allafall
Skicka en kommentar